Trauma och hur det korrelerar med nervsystemet

 

Ett trauma kan beskrivas som en händelse eller upprepade händelser som är så pass överväldigande att vi inte klarar av att bearbeta de känslor, intryck och sensationer som uppstår i stunden de inträffar.

Låt oss titta på skillnaden mellan ett chocktrauma (PTSD) och ett utvecklingstrauma (Complex-PTSD)

Ett så kallat chocktrauma kan ofta kopplas till en enstaka plötslig och potentiellt livshotande händelse, som tex en bilolycka, naturkatastrof eller att bli rånad/överfallen.
En sådan här händelse berör ofta en reell risk att förlora livet i stunden, där nervsystemet mobiliserar en stor mängd överlevnads energi som respons på eventuellt hot.
Beroende på omständigheterna, miljö och människor runt oss så lagrar vi mer eller mindre av den här energin/stressen i kroppen som sedan kan komma att forma hur vi navigerar genom livet.

Symptom och tillstånd kopplade till en PTSD diagnos är :

• Hypervigilans, en överdriven vaksamhet, oro för externa hot.

• Återkommande “vakna” mardrömmar, att återuppleva skräcken kopplad till det traumatiska eventet.

• Dissociation, undvikande, isolering

• Utmaningar med ilska, vrede och kontroll

Medan ett utvecklingstrauma eller Complex PTSD kan kopplas till när en upprepande dysfunktionalitet i den sociala och relationella miljön över tid påverkar den kognitiva, emotionella och fysiologiska utvecklingen.
En annan sak som kännetecknar komplex trauma är att det växer fram under en längre tid, där det inte finns någon tydlig början eller slut på de traumatiska händelserna.
Där hotet inte är att förlora livet utan istället känslan av att vara jag, hela mig och tillgången till min fulla kapacitet.
Att till exempel växa upp i en miljö med våld i hemmet, emotionellt frånvarande föräldrar, missbruk kan ligga grund för komplex trauma.

Där symptom och tillstånd för C-PTSD, i tillägg till ovan nämnda är:

• Affekt dysreglering - utmaningar att reglera ens känslor, som också kan upplevas som att vara avskärmad från sin kropp, känslor och reaktioner. Och i mer extrema fall att dissociera från ens interna fysiska, emotionella och kognitiva upplevelser.
   

• Mellanmänskliga svårigheter - utmaningar i relationer, sociala sammanhang, kommunikationssvårigheter, det kan vara att känna sig bortkopplad eller att agera ut i olika relationer. Eller i mer extrema fall undvika relationer helt.

 

• Negativ självbild - utmaningar med identitet, en negativ självbild, ser sig som dålig, ond, skamsen, värdelös, elak, etc. Eller i mer extrema fall upplevs en känsla av splittrad känsla av sig Själv eller ingen känsla av Själv.

​

​

 

Vare sig det är en fristående händelse eller en långvarig upprepande påfrestning så kan det ge upphov till olika psykobiologiska symptom, som tex. stress, ångest, depression, utmattning, och kronisk smärta.

 

“Trauma är inte vad som händer med oss, utan vad som händer inom oss i relation till upplevelsen vi var med om.”

Dr. Gabor Maté